Imorgon gäller det

Imorgon ska jag då opereras. Käkkirurgen ringde när jag satt hos tandläkaren med mamma och kirurgen sa att min tid flyttades fram en timma för de var tvugna att ta ett akutfall först. Sååå typiskt. Jag som inte har panik heller. Fick tabletter hos tandläkaren som jag ska ta innan jag går och lägger mig. Jag har sån panik nu och mår skit dåligt. Jag vill verkligen inte dit. Men jag har försökt lugnat med mig att jag tar de lugnande tabletterna, åker in til sjukhuset imorgon och sövs ner. Det gör varken ont, jag kommer inte dö, jag kommer inte vara vaken under operationen, jag kommer inte känna något och jag vet många som opererats. Och det är ju inte så att jag är den första. Många människor sövs ner för operation varje dag och många drar ut tänder, vakna och har fått den onda sprutan innan. Så jag känner mig rätt lugn på den fronten att jag slipper vara vaken. Men jag känner ändå panik. Varför kan ingen bara uppfinna något som gör att man kan kontrollera sin nervositet själv? Tänk vad mycket lugnare man hade kunnat vara. Tänk om inte nervositet hade funnits allt?!
Hade jag varit en robot då?
Nej, jag vill inte dit. Kommer känna mig svinfärdig imorgon, det vet jag. Jag kan inte fatta att jag måste genomgå detta